Mars och april 2019
Norrut till båten
Vi fick tre fina månader i vårat andaluciska hem, dessutom med ett för årstiden ovanligt härligt väder. Tiden användes bland annat till att skriva en artikel om fjolårets seglats till norska arktis, nu publicerad i en svensk båttidning.
En bit in i mars är det dock dags att resa tillbaka till båten. Färden går över Spaniens vackra berg längs Biscayabukten, ingen snö på vägen - viktigt att hålla kontroll på vid den här årstiden.
Presenter till Bess Safari
Bess Safari har tillbringat vintern inomhus, i en torr uppvärmd hall. Hon har begåvats med ett par presenter, en i pentryt en i ägarhytten.
Sedan 2011 har vi endast i undantagsfall använt oss av gasol i pentryt. Ett mått på det är att totalt 2,7 kilo gasol förbrukades under sex av åren med Bess Safari Too. I stället hade vi en enkel inductionshäll, finns beskrivet under fliken Praktiska tips, fungerade bra.
Bess Safari levererades med en mycket fin Force 10 gasolspis med ugn - gruvligt bra - men vi ville ta det slutliga steget över till el.
En inductionshäll med fyra plattor och en kombinerad varmluftsugn med micro installerades, båda försedda med den myriad av finesser som är typisk för vår tid. Snickare Simon och tekniker Jan med assisterande pojkar gjorde ett bra arbete.
När dessa rader nertecknas har vi dagligen använt dem i en månad, med och utan landström - over the top! - delux! - mycket nöjda!
Ägarhytten har fått ny madrass, bäddmadrass, kuddar och sängkläder.
I ett par omgångar spenderade vi åtskillig tid hos madrassbyggaren Magdalena och hennes man för att prova den osannolikt omfångsrika mängden av kombinationer de erbjöd. De levererar mycket till superyachts, men även till oss med småbåtar.
En vända hos dem i december, alla intryck marinerades under vår tid i Spanien, ny vända i mars - beslut. De kom till Bess Safari för måttagning, skräddarsydde efter våra önskemål madrass, bäddmadrass och sängkläder. Diamond standard!! Återigen mycket nöjda!
Dessutom har lilla skeppsvovven Estrella fått formskurna, langetterade mattor på trappstegen till kojen för att hennes tassar inte ska halka. Voff!
Bess Safari Too
Vi återser Bess Safari Toos nya trevliga holländska ägarpar ombord på Najaden, nyligen sjösatt.
En kuriositet är att Najadens första ägarpar, det engelska, där var hon tandläkare. Det andra ägarparet, det vill säga vi, där är jag (Erik) tandläkare. Det tredje, nuvarande, där är både han och hon - ja just det - tandläkare. Deras tidigare båt, en vacker Baltic 47, köpte de av - gissa - en tandläkare.
Några dagar efter vårat möte blir vi kontaktade av våra vänner, brand ombord! Batteriladdaren / invertern i motorrummet hade tagit eld. De släckte snabbt med hjälp av en av pulversläckarna, brandkår och ambulans anlände fort, inga personskador.
Najaden låg förtöjd i marinan med landström inkopplad. Intressant är att laddaren av märket Victron gett upphov till ett flertal bränder. Tillverkaren har enligt uppgift återkallat för åtgärd, men detta har inte nått ut till alla kunder. Vi vet nu att i marinbranchen är problemet väl känt.
Under de åtta åren vi njöt av Bess Safari Too kan man mäta den totala tiden vi laddade med landström i år, inte månader.
Vid en överhavssegling laddar man ofta med hjälp av batteriladdaren, som får 230V AC från gensetet. Brand till havs. Mardröm.
Vi kände under dessa år inte till det potentiellt livsfarliga problemet.
En annan femma är att saneringen av pulver från brandsläckare inte är en barnlek.
Avgång
I slutet av mars avgår vi från Leeuwarden.
För ett år sedan tog vi de stora kanalerna till Delfzijl, bland annat Prinses Margrietkanaal. Snabbt och effektivt men lite charmlöst. Helst hade vi gått Standing Mast Route, det vill säga den rutt som går mellan norra och södra Holland där alla broar är öppningsbara, det fungerar med påmastad segelbåt. Problemet i fjol var att en av broarna var under reparation, gick ej att öppna, även om vi fällde vår lilla mast kom vi inte under.
I höstas på väg till Leeuwarden gick vi SMR, nu tog vi den igen. Tvärs igenom Leeuwardens fina stadskärna till charmiga Dokkum, dessutom ackompanjerat av strålande sol och upp till 20 grader. Vidare till Groningen där passagen genom stadens centrala del är en höjdpunkt. Sista sträckan till havet på Eemskanaal, slussning, ut i tidvattnet, natthamn i Delfzijl.
På Lauwersmeer, en grund (allt är grunt här) sjö siktar vi en segelbåt på grund. Tänkvärt är att de grundstötte trots att de tog farledsbojen på rätt sida - i motsats till urberg flyttar sig sand- och lerbankar. Vi drog loss dem - de blev glada - vi blev glada.
Sjöväderprognoserna, vi använder regelbundet smhi.se, dmi.dk, yr.no, windy.com och windfinder.com, är fokuserade på en hel del vind på Tyska Bukten, dessutom snö eller snöblandat regn. Vinden är vi väl skyddade från, värmeanläggningen håller oss varma under frostnätter och de snö alternativt hagelbyarna vi fick i mitten av april.
Nordsjön
Sjöväderprognosernas våghöjder om 1-3 meter ovanpå den underliggande dyningen gör att vi bidar tiden i Delfzijl. En vecka efter snön och haglet får vi sommar med 20 grader, någon dag senare förmånliga sjöprognoser för två dygn.
Väckarklockan på 0400 dessa två dagar, allt för att ta till vara väderfönstret. Avgår från Delfzijl, nedför Eems, rundar klassiska Borkum Riff, den frisiska ön Norderneys skyddade hamn för en natt. Norderney, dessutom med sommarväder, myllrar av seglare - vilken kontrast till mars 2018!
Vidare förbi öarna Baltrum, Langeoog, Spiekeroog, Wangerooge och floden Wesers mynning där fartygstrafiken till bland annat Bremerhaven är tät. Rundar Scharhörn, vidare upp för Elbe till Cuxhaven. Denna dag två ger vi tidvattnet omdömmet Toppklass! Madre Mia vilken medström!
Därefter kulingvarning, men nu har vi nått skyddade vatten, väderfönstret stämde. Påminns återigen om hur lyckligt lottade vi sjöfarare numera är med bra sjöprognoser. Den enda miss av betydelse under senare år vi kan erinra oss är den oprognosticerade styva kulingen vi fick på irländska sjön sommaren 2012.
NOK
Från Elbe slussar vi smidigt in på NOK (Nord- Ostsee- Kanal, Kiel-kanalen eller om man så vill Kaiser Wilhelm Kanal).
För natten förtöjer vi vid en ö, Rader Insel. Jo - det finns en ö i NOK, vid det lilla samhället Borgstedt utanför staden Rendsburg ligger den. Där driver familjen Schreiber en marina med sommarplatser och vinterförvaring, nu under ledning av trettiofemåriga Katharina, hafenmeisterin och ägare. På en parkliknande tomt bor hon med man och barn i en villa granne med sin nittiosexårige far.
Vi blir kvar ett par dagar, hamnen är opretensiös men väl fungerande och småtrevlig, som en blandning av traditionell båtklubb och kommersiell marina.
Även slussningen i Holtenau förlöper smidigt. De mindre slussarna är, vilket vi tidigare skrivit om, stängda för flera år framöver. Detta innebär att fritidsbåtar är tvungna att slussa tillsammans med lastfartygen i de stora slussarna. Det finns två stora, nu var den ena stängd för reparation, enligt planen under några veckor.
Vi nås av ett sorgebesked. En nära, jämnårig vän har gått bort.
Rent praktiskt bestämmer vi oss för att lägga Bess Safari i en bra hamn där vi säkert kan lämna henne under några dagar då vi reser till Stockholm för begravningen. Vi går till Laboe i Kieler Förde där vår vän Hans-Christian ordnar en utmärkt plats.
